Davidssons

Davidssons & Uppforskat - ett naturligare vardagsliv med odling, djur, närproducerat, hemlagat, återbruk, plastminimerat och miljövänligt.

2013...

Det är dags att göra en summering av 2013 som nyss tog slut. Det har varit ett händelserikt år på många sätt och jag har lärt mig mycket nytt. Jag hoppas att jag ska ta med mig de nya erfarenheter jag fått och verkligen göra något bra av alla lärdomar, både bra och dåliga.

Året började i ett kallt och snörikt Örneström utanför Kisa. Kaninerna bodde i ladugården drygt 500 meter från husest. Att ha kaninerna inomhus i boxar över vintern var fantastiskt skönt. Det blev mycket lättare att sköta dem och även ta sig tid att "umgås" med dem. I början av året var kaninskaran inte så stor p.g.a. rymningar och rovdjursangrepp men i Februari köpte vi två nya honor. Alboga Siv och Jordbrons Tyra kom från två olika uppfödare i Västergötland. Tyra var rädd och försiktig och det är hon fortfarande men är ändå en trevlig kanin. Siv var inte lika trevlig, henne kallade vi Siv Surkanin för hon var lite ojämn i humöret. Hennes humör blev bättre när hon hade ungar men när de flyttat ut så blev hon sitt vanliga otrevliga jag igen, det kändes tråkigt men hon hade verkligen ingen personlighet som jag vill använda i avel så henne har vi inte kvar.

I mars tog hönsdrömmarna fart när jag kom i kontakt med Ann-Jessica på Forsnäs Hemman i Vilhelmina och hon hade Ölandshöns att sälja. Efter ett ok från hyresvärdarna att vi kunde skaffa höns betalade jag handpenningen och började planera för hönsen. Ola ritade ett hönshus och vi skaffade virke till det. Då kom bakslaget från hyresvärdarna - vi fick inte ha höns i Örneström. Jag bestämde mig för att vi inte skulle ge upp hönsen så letandet efter en ny bostad satte igång. I slutet av Mars hittade vi Rosenlund och det blev klart att det var hit vi skulle. April kom och det gjorde hönsen, Godis och kaninungarna också. 6 hönor kom från Vilhelmina ner till Örnetröm och 2 tuppar kom från Torekällberget i Södertälje. Alla blev de illegala boende i Örneström... Siv och Tyra fick varsin kull kaninungar, totalt 15 ungar. Godis, en kanin av rasen New Zealand Red (NZR), flyttade in i vårt hus - hon var ju så liten... Hon blev vår goskanin och hon är fantastiskt social och mysig.

Vintern var lång men i Maj kändes det iallafall som om värmen vann över kylan och våren tog fart. För oss började ett febrilt packande och fixande. Det var en hel del som skulle fixas i Rosenlund innan vi kunde flytta in och som vanligt drog renoveringsarbetena ut på tiden och flytten blev inte av förrän i slutet av Juni. Innan vi flyttade hade vi hunnit få 12 kycklingar som "Mamman" ruvat fram. En av tupparna hade p.g.a. elakhet hamnat i frysen och jag hade varit hos en vän och lärt mig slakta kaniner. Ett par kaninungar var sålda och levererade innan vi flyttade men de flesta sålde vi efter att vi flyttat. Vi har sålt 7 av 14 ungar, två har varit uthyrda över sommaren och 2 av ungarna behåller vi till avel.

Det var en ganska stor förändring att flytta från det ensliga Örneström till Kulla Skattegård med med många grannar och full fart på Kullagårdens Bed & Breakfast. Barnen stortrivdes redan från första stund, de hade ju kompisar alldeles intill. En av Rebeccas och Gustafs favoritlekar i somras var "Vi leker att vi åker till Valla". Valla är ett friluftsområde i utkanten av Linköping där det finns hästar, getter, kaniner, höns och marsvin att titta på samt en lekplats att leka i. När vi lekte att vi åkte till Valla gick vi runt och tittade på hästarna, kossorna, kaninerna, getterna och hönsen här på gården och matade dem - helt underbart! Här finns ingen lekpark men ett höloft där man får hoppa i höet, det blev också en välbesökt plats under sommaren.

Hela sommaren rusade förbi och vi byggde och byggde och byggde. Hönshuset blev inflyttningsklart men inte färdigt och det är det fortfarande inte. Hönsgården blev klar. Kaninburarna blev också inflyttningsklara men inte färdiga, de blir kanske klara nästa vecka (hoppas jag). Staketbygget påbörjades men är långt ifrån avslutat. Odlingarna då? De blev årets stora fiasko. Allt jag förodlat och drivit upp (som var de kraftigaste och finaste plantorna jag någonsin lyckats med) tynade bort i väntan på trädgårdslandet. En dag fick jag nog, jag orkade inte se eländet längre och kastade bort alltihop. Det kändes så tråkigt på många sätt. Dels hade jag glatt mig åt att få odla våra grönsaker och plantorna var så fina, dels hade jag lagt ner mycket tid, arbete och pengar på odlingarna och dels ville jag verkligen visa att min idé om att odla en massa verkligen fungerade och var en strålande idé. Trädgårdlandsgrävandet tog stopp när vi stötte på gigantiska stenar 10 cm ner i jorden och vi insåg att vi aldrig skulle klara att få bort stenbumlingarna. Vi tänkte snabbt om och planerade för en odling ovan marken i form av en stor "odlingslåda" 6*12 m. För att bygga en sådan "låda" behövdes material som vi inte hade och för att köpa mera material behövdes pengar och det hade vi inte heller. Några dagar under sommaren hoppade jag in och hjälpte till på Kullagårdens Bed & Breakfast. Det var roligt att nosa lite på hotell- och restaurangbranchen igen - det var längesedan sist.

I augusti återvände jag till mitt jobb som jag varit föräldraledig från under 3½ år. Det var en ganska stor omställning för oss alla; Rebecca och Gustaf började på förskola och i hemmet fanns inte den allestädes närvarande mamman och frun längre. Att börja jobba var berikande på många sätt även om jag drömt om att vara hemma till dess att barnen börjar skolan. Jag jobbar 50% och det känns väldigt lagom; jag hinner umgås med barnen och jag hinner med djuren.

Djuren ja! Vår kvarvarande Södertäljetupp visade sig också vara väldigt elak och hamnade liksom sin bror i en coq au vin (elaka tuppar smakar faktiskt gott). Innan jag slaktade tuppen samlade vi ägg och lade i en lånad kläckare. 14 ägg fick plats i kläckaren. 13 var befruktade men resultatet blev bara 4 kycklingar. 3 av de 4 växte väldigt långsamt och när de var 10 veckor verkade de inte må bra så vi tog bort dem. Kvar har vi en ensam hönkyckling som nog är aningen liten för sin ålder men verkar frisk och alert. Gustaf har döpt henne till Carro efter en god vän till oss. Carro ska i dagarna flytta ut i hönshuset, hon har bott i vår hall hela sitt liv och är nog mer präglad av katter och människor än av höns så vi får se hur hon klarar sig.

Så var det det här med New Zealand Red-kaniner... Jag hade under sommaren insett att Godis måste få en partner så att vi kan få renrasiga NZR. Vi hittade en liten hane utanför Västervik, han fick heta Kola - en supersöt liten plutt. Kola blev troligen skrämd och hoppade över kanten på sin bur och slutade nog sitt korta liv som måltid åt något hungrigt rovdjur. Det var ledsamt. Ett tag senare hittade vi en ny NZR-hane, denna gång i Norsholm. När vi kom till Norsholm för att hämta honom blev jag tveksam till om han verkligen var NZR eftersom han var madagaskartecknad (ljusare brun på ryggen och mörkare brun på huvudet och magen). Säljaren berättade att det finns olika linjer av NZR; utställningslinjer som är rävröda och sedan de mörkare köttavelslinjerna. När jag fick klart för mig att Choklad inte är renrasig NZR så hade han ju redan flyttat in. Jakten på renrasig NZR fortsatte. I oktober hittade vi en liten kaninkille som har ett hack i ena örat och därmed inte kan ställas ut. Han blev vår och Knäck är hans namn. När uthyrningskaninen kom tillbaka visade hon samma otrevliga lynne som sin mamma Siv. Jag beslutade snabbt att Siv skulle tas ur avel och både hon och hennes dotter skulle bort. Så stod jag där igen med en avelshona för lite, precis som i januari. Letandet började igen och det var rätt tid på året att leta eftersom det finns flest kaniner att köpa under och efter sommaren. Vi hittade Xanthe som kommer från Mossedals Lantrasgård, en stor, välväxt blå hona. Xante är lika gammal som våra ungar från årets kullar men hon är mycket större vilket jag tycker är bra så att vi på sikt kan jobba upp storleken på våra kaniner som idag ligger på undre gränsen för Gotlandskaniner.

Så kom den trötta hösten... Strax före jul fick jag svar på vad (en del av) min enorma trötthet under hösten berott på - jag har under en längre tid haft Borrelia. Jag har nu avslutat en penicillinkur och hoppas att Borrelian är borta och hoppas att en del av min vanliga energi ska komma tillbaka. Andra anledningar till min trötthet gissar jag beror på småbarn som stökar på nätterna (jag är ju inte 25 längre...), att vi levt under ganska hård press och knappa förhållanden under en längre tid och att vår vardag faktiskt ser annorlunda ut nu när jag jobbar. Hösten har gått fort och jag har bara orkat med det mest nödvändiga, vilket har varit otroligt frustrerande. Sommaren ägnades åt burbyggande och hösten var tänkt att ägnas åt att "flytta in" men eftersom jag varit så trött så ligger vi långt efter i den planeringen. Jag borde ha slaktat 4-5 tuppar och jag borde ha slaktat 2 kaninhanar men dit har inte orken räckt. Tupparna blir ett av nästa års första projekt liksom färdigställandet av kaninburarna. Ett annat stort projekt nästa år blir att hitta ett bättre boende åt oss. Jag är i skrivande stund tacksam att det varit en mild vinter eftersom huset vi bor i är eländigt dragigt och kallt. Nere vid köksgolvet har vi just nu 13 grader medan det högre upp är 20-21 grader och det är lika illa i hela huset. Värre än det kalla huset är dock vattnet här. Under de senaste veckorna har två tvättar med vittvätt blivit missfärgade och våra vita kläder är numera "pissgula" och det går inte att bleka bort. Vattnet och husets standard i föhållande till hyreskostnaden gör det otänkbart att bo kvar, tyvärr. Att flytta igen känns motigt men nödvändigt och nästa gång vill jag stanna länge. Allra mest hoppas jag på att hitta något här i trakten eftersom barnen har sin förskola här och vi har många goda vänner i närheten. Det viktigaste är dock att vi hittar något ställe där vi kan bo länge och där vi mår bra. Många ovissheter inleder detta nya år men det innebar också en öppenhet för vad livet har att bjuda. Det är spännande med ett nytt år!

Jag önskar er alla ett riktigt Gott, Nytt och Spännande År fyllt av goda stunder och givande utmaningar!

1 jan 2014