Davidssons

Davidssons & Uppforskat - ett naturligare vardagsliv med odling, djur, närproducerat, hemlagat, återbruk, plastminimerat och miljövänligt.

Att vara med i genbank.

Jag har blivit positivt överraskad och mycket glad av det engagemang jag mött i Svenska Lanthönsklubben, föreningen som arbetar med bevarandet av svenska lantrashöns. Hemsidan hittar du här.

Vi har återigen fått tupproblem. För några dagar sedan hoppade vår kvarvarande tupp på Gustaf och därmed skrev han sin dödsdom. Om vi slaktar även denne tupp så är vår lilla grupp tupplös och det tror jag inte är så bra även om en kort period utan tupp nog inte ska vara några problem. Jag tog kontakt med Ann-Jessica, som vi köpt hönsen av, hon är fantastisk på att ta sig tid och ger mig, som är nybörjare, många bra råd. Under vårt samtal konstaterar vi att vi båda har tuppar från samma stam (hon köpte sina i höstas) och alla dessa tuppar uppvisar ett dominant/aggressivt beteende. Ann-Jessica som haft Ölandshöns i flera år berättar att hon aldrig tidigare haft problem med tuppar utan att de har varit trevliga mot både människor och höns. Jag tog också kontakt med Jirka, som är genbanksansvarig för Ölandshönsen, som tagit vårt tupproblem på allvar och som kom med flera intressanta förslag på lösningar för oss och vår hönsflock. Det här med tupparna är ju både en fråga om säkerhet och naturligtvis även en fråga om genbanksarbete och avel och inte minst är det en ekonomisk fråga. Vi köpte tupparna för 150 kr/st vilket för mig är ganska mycket pengar särskilt nu när jag är hemma med barnen och inte har så omfattande  inkomster. Därför känns det väldigt bra att inte bara få rådet "köp nya tuppar då".

Det jag också funderar på just nu är hur ärftligt det dominant/aggressiva beteendet är; vi har ju en höna som ruvar just nu och funderingarna handlar om huruvida det är lämpligt att spara tuppkycklingar från den kullen eller om det är bättre att byta tuppsläkte helt i vår flock. Funderingarna är många för det är också så att våra tuppar kommer från en stam vars gener inte är så spridda bland Ölandshönsen i genbank och allt är ju naturligtvis inte dåligt med den stammen och alla tuppar är inte heller dominanta/aggressiva. Jag tror att vi kommer att anta erbjudandet om att byta till en tupp som är bra och trevlig. Det skulle innebära att vi behåller äggen som Mamman ruvar på och så får vi se vad det blir med de kycklingarna och om någon mer höna skulle vilja ruva så har vi ny tupp för vidare avel. Det är verkligen spännande att hålla på med genbanksarbete, det tror jag att jag kommer fortsätta med under lång tid.

 

I föreningen Gotlandskaninen, som arbetar med bevarandet av Gotlands- och Mellerudskaniner i genbank, finns också ett stort engagemang som underlättar i avelsplaneringen för Gotlandskaniner. I föreningen finns också en erfarenhets- och kunskapsbank där många gärna delar med sig till oss som inte hållit på så länge. Det är verkligen något jag verkligen uppskattar.  På föreningens hemsida finns mycket intressant att ta del av samt en omfattande dokumentation omkring alla registrerade kaniners släktskap. Inför varje parning kan man knappa in honans och hanens registreringsnummer och få fram släktskapsprocent samt inavelsprocent, detta gör det enkelt att se om kombinationen är lämplig i avelshänseende. Allt detta gör, i mitt tycke, avelsarbetet och innehavandet av Gotlandskaniner mycket intressant och givande. Jag kan erkänna att det är mycket lätt att "snöa in" på avels- och släktskapsfrågor, min nyväckta "kaninnördsida" kommer fram i det här arbetet...

8 jun 2013