En liten parentes i burbyggandet.
I fredags sågade jag till delarna till en ny fyrfacksbur. Spillvirket tog Rebecca hand om och började med sin egen kaninbur.
Jag älskar när barnen är kreativa och skapar utifrån egna idéer. Därför tänkte jag att det här ska vi göra något av. Så igår började jag och Rebecca bygga stommen till den bur som hennes egen kanin ska få. När det är dags för henne att få en egen kanin vet jag inte ännu, det blir när hon är mogen för det. Efter en stund ute i regnet igår förmiddag tröttnade Rebecca på att bygga bur men jag fortsatte lite till för att inte tappa bort formen hon börjat med.
Nu får denna intressanta skapelse vänta tills det finns tid för att fortsätta. Men jag har tagit tillvara formen och idén som 4½-åringen började med och det känns bra. Visst är det kanske lite tokigt att göra en sådan här sak mitt i det tidspressade burbyggandet men jag är ju 100% mamma också...
Andra inlägg
- Tankevurpor, helhet och klimat.
- Ullsulor, tvättmedel och deo.
- Ett eget rum!
- En riktigt spännande boktitel
- Pumpastroganoff och tankar om klimatsmart mat.
- Odlingsåret 2019 här kommer jag!
- Juli, inte som jag tänkt men som det blev.
- Det är dags att prata om det vi inte pratar om!
- Ett år med Uppforskat
- Kampen om tiden.