Davidssons

Davidssons & Uppforskat - ett naturligare vardagsliv med odling, djur, närproducerat, hemlagat, återbruk, plastminimerat och miljövänligt.

Förtvivlan, ilska och sorg.

Idag var en dag som började så fint och bra med sol och ett mycket givande arbetspass på förmiddagen men som slutade med elände. När jag kom hem från jobbet stod lunchen på bordet, det kändes så lyxigt men innan jag hade hunnit svälja sista tuggan tvärvände känslan för dagen.

Det knackade på dörren och utanför stod granntjejen med en näst intill livlös kaninunge i händerna. Tankarna hann snurra tusen varv i huvudet omkring hur de små kaninungarna skulle kunnat ta sig ut ur buren innan tjejen berättade att hon hittat sin 6-årige lillebror hoppande på studsmattan med kaninungen. Jag tog den lilla kaninen och vi gick ut till kaningården. Där möttes vi av ett snett lock på Godis kaninhus och där inne fanns inga ungar. Alla fem ungarna var borta! Efter en snabb koll hittade vi en unge i uteburen men tre saknades fortfarande. Hur arg jag blev tänker jag inte skriva här, det är inte första gossen gör dumheter med våra djur (i somras ryckte han svansen av en halvstor kanintjej). Alla barn på gården är väl informerade om vilka regler som gäller kring alla djur som finns i närmområdet.

Letandet satte igång och pågick någon timma under eftermiddagen dock utan givande resultat. Det enda vi fann var en hel del päls från en kaninunge, en liten stackare som troligen blivit mat åt någon. Den lilla kaninen som varit på studsmattan verkade först piggna till men blev senare snabbt nerkyld och svag. Elvira hade den ganska länge under tröjan innan den dog i hennes händer. Den lilla kaninungen är nu begravd under äppelträdet.

kaninsorg-001.jpg

De tre saknade ungarna hade vi gett upp hoppet om. Då knackade det på dörren igen och där stod tjejen med en kaninunge i famnen. Det var en nedkyld förskrämd liten stackade som hon hade hittat i trädgården 4½ timmar efter att vi blivit varse 6-åringens tilltag. Kaninungen hamnade hos Elvira och vetekudden. Den piggnade till lite av värmen men dog senare i Elviras händer. Under tiden vi kämpade med den lilla stackaren kom barnen med ytterligare en kaninunge, en död. Rebecca och Gustaf har fått hålla de döda ungarna och säga hejdå, jag tror att det är bra att göra det så naturligt som möjligt fastän mamma, pappa och storasyster grät. I morgon blir det begravning igen.

kaninsorg-003.jpg

De här kaninungarna var ämnade att bli "ätkaniner" men när det händer saker runt omkring tappar jag distansen och inser att den överlevande ungen aldrig kommer att bli gryta, inte efter den här dagen iallafall.

Godis och den överlevande ungen har fått flytta in i vår hall för vi är rädda att det blir för kallt för en ensam unge i den oisolerade bolådan.

29 sep 2013