Davidssons

Davidssons & Uppforskat - ett naturligare vardagsliv med odling, djur, närproducerat, hemlagat, återbruk, plastminimerat och miljövänligt.

Hur blev det såhär?

Hösten 2010 och vintern 2011 planerade jag för, och drömde om, alla djur vi skulle skaffa; Linderödssvin, Värmlandsfår, lantrashöns, Nordiska bin och kanske lantrasgetter. På gården där vi bodde då skulle vi kunna ordna både stallplats och beten åt dem allihop. Så gick dagar, veckor och månader och det fanns varken tid eller ekonomiskt utrymme för att börja ställa i ordning djurstallarna och köpa in djur. Till slut bestämde jag mig för att om jag ska komma igång måste jag börja någonstans även om tid och pengar egentligen saknades. Jag ville så gärna börja bygga min dröm - "en lantrasgård". Det ledde till att jag började med Gotlandskaninerna. I början av sommaren 2011 fick jag hjälp att bygga tre kaninburar och så köpte vi våra fyra första kaniner; Tosca, Humla, Petter och Laban. Det var spännande att äntligen ha djur - jag som tidigare i livet deklarerat att "jag ska minsann aldrig bo på landet och jag ska INTE ha några bondgårdsdjur". På landet hamnade jag första gången i mitt vuxna liv 1992 då jag lämnade Stockholm för att bosätta mig utanför Rimforsa men djuren lät vänta på sig ända fram till 2011.

Efter kaninerna tog det stopp. Det blev liksom inte av att vi prioriterade djuren, det fanns så mycket annat att lägga pengarna på; huset och ekonomibyggnader plus att jag var föräldraledig. Så sålde vi gården och flyttade till Kindabygden och lantrasgårdsdrömmarna kom av sig. I februari 2013 tog hönsdrömmarna fart och vi bestämde oss för att skaffa Ölandshöns. Sex hönor och två tuppar flyttade in i ett mycket provisoriskt boende i Örneström där vi bodde då. Vilket liv det blev! Så härligt med skrockande höns i trädgården och såååå goda ägg (och lite mindre mysigt med två ilskna tuppar med sitt ständiga galande). Det var bara ett stort problem: vi fick inte ha höns på gården vi hyrde. När vi först frågade hyresvärdarna så sa de att det var ok men tre veckor senare fick vi besked om att det inte var ok. Då var hönsen redan tingade och handpenning betald så vi började leta efter nytt boende istället för att backa vad gällde hönsen.

Det här med Gotlandskaninerna blev lite av starten för min önskan om att leva lite mer självhushållande. När vi skaffade kaninerna hade jag inga tankar på att vi skulle äta upp överskottet (de ungar vi inte fick sålda). Ju mer jag läste och satte mig in i det här med "ätkaniner" desto mer spännande blev det. Så köpte vi Godis, vår första köttraskanin - trots att vi vid den tiden aldrig hade smakat kaninkött. När vi letade efter New Zealand Red (Godis) blev jag varse att det är ganska svårt att få tag på köttraskaniner så jag bestämde att vi skulle skaffa en hane också så att vi skulle kunna sälja renrasiga ungar. Så en dag fick jag upp ögonen för Rexkaniner. Vilken fantastisk päls! Så hade jag plötsligt köpt en Stor Rexhona och en hane... Honan hämtade vi i lördags och på lördag hämtar vi hanen. Vad var det som hände? Jag som för fyra år sedan inte ens tänkt tanken på att äga kaniner, än mindre äta kaniner eller bereda kaninskinn.

Den bruna till vänster är Rexhanen som flyttar hit på lördag.

 

Jag har tidigare inte tänkt så mycket på hönsraser, utseenden och färger hos höns eller äggstorlek och äggfärger men plötsligt så började en nyfikenhet för hönsvärlden vakna. Det finns ju mer än lantrashöns... Nu drömmer jag om att så småningom skaffa Maraner, en ganska stor hönsras som värper mörkbruna ägg. Jag vill också gärna ha Engelsk Araucana som värper grön-blå ägg. Tänk så läckert att ha mörkbruna, grön-blå och gräddvita ägg! Så småningom gissar jag att det kommer ett bli en eller ett par hönsflockar till bland mina djur. Och varför inte Svensk Blå Anka också förutom de efterlängtade fåren och grisarna. Tänk att ha en hushållsko också, så härligt med egen mjök! Mycket jobb!? Självklart är det en hel del jobb och det är absolut en olönsam verksamhet i den form vi har djuren idag men fördelarna överväger. Jag trivs med att greja med djuren, vi äter gott kött (tuppar och kaniner) och vi får gödsel till odlingarna (som ännu inte är igång men ändå...).

Häromdagen berättade jag för familjen att när de små barnen flyttat ut då vill jag köpa en gård i Jämtland eller ännu längre norrut i Sverige (där är gårdarna mycket billigare än här). På min lilla gård tänker jag att jag ska leva så sjlävhushållande jag kan och bli en riktig "bohemtant". De vuxna i familjen tittade roat på mig och utbrast: Bli?

 

14 jan 2014