Davidssons

Davidssons & Uppforskat - ett naturligare vardagsliv med odling, djur, närproducerat, hemlagat, återbruk, plastminimerat och miljövänligt.

Idag slaktade vi våra första kaniner.

Att vi skulle slakta två kaniner på grund av deras temperament har stått klart ett tag, frågan var bara när. Jag började leta efter en ny avelshona så snart jag bestämt att Siv inte skulle få vara kvar som avelskanin eftersom hon inte är så trevlig alla dagar och att det visat sig att en av hennes ungar har ett ännu tråkigare temperament. Jag hittade flera möjliga honor och har vänt och vridit på hur jag vill tänka kring vår genbank; vad som är viktigt i bevarandearbetet och vad som är viktigt för mig. Till slut bestämde jag mig för en blå hona från Mossedals Stuteri och Lantrasgård HB. I morgon mitt på dagen ska jag möta Maria i Norrköping  och hämta vår nya lilla kanin. Maria bor utanför Strängnäs men har ärenden till Norrköping i morgon vilket passar mycket bra så att ajg slipper fara så långt.

Innan jag far till Norrköping måste jag städa ur buren som nya kaninen ska bo i. I och med att hon kommer redan i morgon var jag tvungen att ta tag i att slakta de två kaninerna som skulle bort för annars har vi inte burar så att det räcker.

Så till slaktjobbet... Jag började med att förbereda allt som jag skulle behöva; plocka fram alla verktyg, ställa i ordning någonstans att avliva och någonstans att flå och ta ur kaninerna. Sedan gick jag in och tittade på en 15 minuter lång film om kaninslakt för att friska upp minnet. Det var bra att titta på den för jag hade glömt en del smidiga tips bl.a. om hur man ska öppna skinnet för att det ska gå smidigt att flå. Det är ju nästan 5 månader sedan jag var med och slaktade kaniner hos en vän så minnet sviker lite.

Ola avlivade båda kaninerna, det var lite skönt för jag kände mig lite tveksam till hur jag skulle fixa det med Siv - jag har ju jobbat en del med henne och gillade henne på många sätt. Efter avlivningen tog jag över och det kändes inte jobbigt, bara självklart. Båda kaninerna såg fina ut; inte mycket fett och friska inre organ. Nu ligger de båda kaninerna i kylskåpet, skinnen i frysen och svansarna ligger på tork vid vedspisen i köket. Siv var ungefär 1½ år och ungen drygt 6 månader. Jag tänkte att jag skulle vägt dem för att få veta levandevikten för att sedan väga dem igen efter slakt. Jag hann inte riktigt med mig själv så det blev bara slaktvikten som dokumenterades. Jag tror dock att de är ganska små då de väger mellan 1300 och 1400 gram.

Nästa gång det är dags för slakt tänker jag försöka dokumentera mer, jag tycker att det är intressant med lite egen statisktik och med bilder förstås. Den här gången blev det inga foton på arbetet. Jag planerar att slakta några av årets ungar i slutet av november, de är då 7 månader och det ska vara en bra ålder om man vill ta tillvara skinnen har jag hört.

Rebecca var iväg och lekte med kompisar när vi slaktade och Gustaf var med oss. Rebecca hade många frågor när hon kom hem och ville titta på allt så jag svarade på tusen frågor och vi tittade på slaktkropparna, skinnen, inälvorna, fötterna och huvudena. Efter det bad hon att vi ska äta kanin i morgon. När Elvira kom hem (hon som INTE tänker äta kanin) sprang Rebecca in i köket för att hämta en kanin i kylskåpet och ropade glatt till henne: "Här Elvira kan du få se kaninköttet som vi ska äta i morgon!" Sedan vände hon sig till mig och frågade: "Mamma är det här Siv?". Det känns skönt att det är så enkelt och naturligt med hur barn hanterar frågorna omkring vår mat när man som vuxen är självklar med att det här är bra och det är "så det ska vara". När vi åt lammkött härom dagen konstaterade Rebecca att "de som hade det här lammet slaktade det för att det var elakt" - för så har det ju varit hittills hos oss; vi har slaktat de elaka tupparna och de mindre trevliga kaninerna.

Dagens erfarenheter får mig att känna mig väldigt lugn omkring att det behövs slaktas fler kaniner inom kort. Nästa spännande steg blir att tillreda och äta kanin... jag återkommer med de erfarenheterna så snart vi har dem.

2 nov 2013