Davidssons

Davidssons & Uppforskat - ett naturligare vardagsliv med odling, djur, närproducerat, hemlagat, återbruk, plastminimerat och miljövänligt.

Kampen om tiden.

En lördag i januari och kan/vill/borde du göra-listan är lång, den får inte plats ihuvudet utan flyttas ut på listor som hamnar på kylskåpet som redan är fyllt av lappar, påminnelser, listor, teckningar, recept och Gud vet vad. Lördag, den där lediga dagen som ska fyllas med att bocka av på listorna på ett lustfyllt sätt eller hur det nu var... Istället slår tröttheten mig med full kraft och jag gör en ny omgång kaffe och sätter mig i fåtöljen.

Reser mig med kaffemuggen och går en sväng i huset och tänker att jag borde tvätta och vika tvätt, det lockar inte. Jag går vidare till vardagsrummet/matsalen/arbetsrummet och lyfter lite i mina tyger, ser vad som skulle kunna bli sådär härligt fantastiskt. Ler och inspireras. Skapandet och kreativiteten är min livskraft, det jag behöver för att jorda nu när det inte är utesäsong och finner återhämtningen där. Fastnar i tankar och börjar skriva lite.

Vänner kommer förbi på en kopp kaffe med prat. Så härligt! Fortsätter dagen med att steka pannkakor åt 4 barn som leker. Njuter av vitlöksdoften från lammsteken i ugnen och längtar efter kvällsmat.

Den här dagen blev inte som jag tänkt. Jag tänkte produktiv och effektiv, livet tänkte lugn och vilsam. Jag tänker att livet har rätt men är inte helt nöjd ändå. Vill göra mer. Jag vet att jag försöker med en omöjlig ekvation - att vara ensamförälder på heltid och ha egna intressen också. Egentligen räcker nog tid och energi till lönearbete på 75 %, föräldraskap och tvätta/diska/städa/laga mat. Det känns bara så eländigt att stanna vid att "bara" göra det jag måste och inte få utrymme att skapa, odla, utvecklas. Därför blir tillvaron ibland galet intensiv och det inte räcker med att prioritera bort städning och ett snyggt hem... Därför funderar jag mycket omkring hur en skulle kunna ställa om livet till mer levande än överlevande, kreativt och självhushållande och mindre lönearbetande. Jag har ett jobb som på många sätt är fantastiskt samtidigt som jag tillåter mig att söka efter vad som får min själ att glittra. Det som får min själ att glittra är kanske en väg vidare i livet. Om jag tittar i backspegeln har vissa drömmar (glitter) dröjt sig kvar i mig och andra idéer och tidigare drömmar har bleknat bort och lämnat plats för annat. De där glittrena som följt min själ länge är miljö, enkelhet, självhushållning och kreativt skapande/hantverk. Jag tror att det är i dem jag ska söka min väg då meningsfullhet med det jag gör, för mig, väger mycket tyngre än ett välfyllt bankkonto. Självklart behöver vi inkomster för att klara oss men vi måste inte ha så mycket då jag ändå försöker välja bort onödig konsumtion och framför allt flygresor för miljöns skull.

Att välja om kräver mod. Vissa dagar är jag modig, andra dagar hugger rädslorna för det jag inte vet eller kan förutsäga tag i mig och får mig att inte våga. Tålamod och att bida sin tid är nog något jag behöver träna på... liksom att lita på att livet bär även om jag inte klarar av att vara modig just i stunden.

Sjunker ner och fördjupar mig i boken "Jordad, enklare liv i kollapsens skugga" av David Jonstad. Tänker att det är så mycket jag vill lära mig och ta tillvara av kunskap som bärs av en generation som snart är borta. Tänker att jag vill ha min trygghet i marken, inte marknaden. På något sätt vet jag att jag är på väg och att resan började för längesedan, det är bara att jag inte riktigt vet vart vägen leder eller snarare till vilken landsbygd den leder och det kanske också är okej och faktiskt väldigt spännande (även för en otålig själ som mig).

13 jan 2018