Lärdomar kring kaninhållningen.
Idag har jag slaktat de sista av förra årets ungdjur. Det känns skönt att konstatera att det nog dröjer till framåt augusti-september innan det är dags för en sådan här utmaning igen. Jag har lång startsträcka när det gäller att komma till skott med slakt och jag tycker att det är lite jobbigt. Nu är det iallafall gjort för den här gången och det känns bra. 7 kaniner ska snart packas in och kylas ned och 7 skinn ligger redan i frysen.
Som jag skrivit tidigare så är det bra att slakta ibland för att se att djuren i min kaningård är friska. Idag såg allt jättebra ut utom det faktum att kaninerna var feta. De är inte feta på utsidan men de har en del fett inne i buken. För ungefär ett år sedan slaktade jag några djur och då såg jag detsamma, i höstas när jag slaktade var djuren perfekta i hullet. Dels tror jag att djuren lägger på sig lite extra för att klara vinterkyla men det är nog också så att jag ger dem lite för mycket kraftfoder. Så i kväll blir det minskade kraftfodergivor till alla kaninerna. Detta är något som skulle ta mycket längre tid att upptäcka om jag inte slaktade då och då. Därför är jag tacksam att det blir lite djur över så att jag kan få ett mått på hur allt fungerar plus att vi får fint kött att äta.
Andra inlägg
- Tankevurpor, helhet och klimat.
- Ullsulor, tvättmedel och deo.
- Ett eget rum!
- En riktigt spännande boktitel
- Pumpastroganoff och tankar om klimatsmart mat.
- Odlingsåret 2019 här kommer jag!
- Juli, inte som jag tänkt men som det blev.
- Det är dags att prata om det vi inte pratar om!
- Ett år med Uppforskat
- Kampen om tiden.