Davidssons

Davidssons & Uppforskat - ett naturligare vardagsliv med odling, djur, närproducerat, hemlagat, återbruk, plastminimerat och miljövänligt.

Odlingsåret 2019 här kommer jag!

Odlingsåret 2018 fungerade sådär och fick mig ibland att tappa orken och inspirationen. Mycket växte dåligt och jag vattnade, vattnade och vattnade men det kändes aldrig riktigt som om jag räckte till. I efterhand har jag förstått att det var annat som också påverkade känslan av orkeslöshet och otillräcklighet, jag gick hela sommaren med Borrelia artrit, något som nog gjorde mig tröttare än normalt och med värkande leder samtidigt som jag också var (och är) mitt uppe i en vårdnadstvist som också tar kraft. Med dessa erfarenheter och känslor i bagaget har jag haft svårt att hitta energi, inspiration och kraft att mer än fundera på odlingsåret 2019. Nu är vi i slutet av januari och det är sannerligen hög tid att påbörja ett nytt odlings- och självhushållarår. Begreppet självhushållning får vi ta med en nypa salt, självhushållande fullt ut kommer jag inte att kunna uppnå men att vara självhushållande på vissa matvaror vissa delar av året är gott nog.

På vintern undviker vi att köpa importerade färska grönsaker som sallat, tomat och gurka så nu börjar vi längta rejält efter att få njuta av färska tomater och gurkor. Vi använde förra årets sista färska tomater i början av januari, tack och lov har vi lite tomater kvar i frysen som fungerar bra i matlagning så helt utan är vi inte ännu. För att tillgodose önskan om tomater och gurka även utanför säsong planerade jag att redan i december så krukkörsbärstomater och krukgurka för att kunna skörda i februari-mars. Jag kom inte dit i december men nu är jag där! Om sisådär nio-tolv veckor har vi kanske egenodlade minigurkor att äta och små söta körsbärstomater att njuta av. Det är en härlig känsla!

När jag började plocla fram fröerna för att så kruktomaten "Vilma" och minigurkan "Baby" hittade jag annat som också behöver sås nu...

Lite av det jag sådde är för att äta snart och annat är sådant som har lång utvecklingstid. Jag såg på instagram för någon vecka sedan att någon (minns inte vem) sett ett tips om att odla morötter i mjölkkartonger inomhus för att kunna skörda tidigt. Det lät spännande och måste absolut prövas! Ärtskott, krasse och rädisskott är också sådant jag sår för att njuta av som "vintergrönt".

Rotselleri, bocktörne (gojibär) och penséer är nu sådda för att så småningom planteras ut. Vid nästa såtillfälle är det dags för aubergine, paprika, chili, kronärtskocka och säkert en massa annat som jag kommer på att det måste jag så. Mitt stora problem är dock plats... Sedan förra våren har vi ändrat om lite i vårt lilla hus så jag har flyttat ner och sover i vardagsrummet/matsalen/textilverkstan/odlingsrummet och barnen har varsitt litet rum på övervåningen. Jag har varit emot att alla barn ska ha egna rum, tänkt att det är ett välfärdsproblem och envist hållit fast vid att barnen ska dela rum. Tills jag en dag fick nog av att alla leksaker hamnade i vardagsrummet på nedervåningen och erbjöd mig att flytta ner och låta barnen få varsitt rum. Det jag inte riktigt tänkte på då var hur jag skulle få plats med förodlingar till våren. Ja, ja problem är till för att lösas även om det ibland går långsamt. Just nu planerar jag att göra "en odlingsstation" i källaren (vi har en liten källardel under köket) och fixa bra belysning så att jag kan driva upp plantor där. Jag tror att det kan bli riktigt bra och faktiskt ganska skönt att inte ha hela vardagsrummet överfullt av småplantor fram i april, fast det kanske blir så ändå när jag ändå har mer plats kanske det blir fler plantor. Det här med odling är lite lurigt, det vill liksom utökas hela tiden.

Jag är glad över att första steget är taget emot ett nytt odlingsår och emot möjligheten att äta klimatsmart mat som är närodlad och (nästan) ekologisk.

26 jan 2019