Davidssons

Davidssons & Uppforskat - ett naturligare vardagsliv med odling, djur, närproducerat, hemlagat, återbruk, plastminimerat och miljövänligt.

Senaste nytt från hönsgården

Mycket har hunnit hända sedan midsommarafton då lille Pippiplutten kläcktes och tillbringade sina första timmar i min BH. De tre kvarvarande äggen lyste jag om igen och konstaterade att ett var obefruktat (= ruttet), ett hade varit liv i men det var litet och dött men i det tredje ägget var det full aktivitet. Vi försökte med äggkläckningshinken, det var lite pyssligt och småbökigt att försöka hålla temperaturen på 35-37 grader. Nu kommer vi till det som jag kanske inte borde gjort... ägget som det var liv i var insmuget i ruvredet av någon annan höna och därmed några dagar yngre än de andra äggen. När jag hittade det extra ägget i redet tänkte jag att det spelar väl inte så stor roll och jag hade ingen aning om hur länge det legat där för vi hade varit borta ett par dagar och jag kände inte att jag ville lägga det ägget bland våra ätägg. Nu blev det ju lite tokigt då de första kycklingarna kläcktes tisdag/onsdag eller onsdag/torsdag och Pippiplutten på fredagen och den siste lille dunbollen kom tisdagen efter. Små kycklingar hinner växa hur mycket som helst på en vecka... storleksskillnaden kändes enorm mellan de första och den siste som fått heta Mirakel eftersom det verkligen var ett mirakel att hen blev en liten kyckling. Mirakel bodde i en låda med värmelampa i köket mitt i flytten och allt kaoset hen åt undulatfrön och kokt ägg och klarade sig. Det kändes dock lite eländigt att hen skulle vara ensam hela tiden men jag vågade inte sätta ut Mirakel till mamman eftersom de större kycklingarna inte behövde lika mycket värme längre som denne lille lille plutt. När hen var tre dagar blev det varmare väder och då lade jag in den siste lille kycklingen under Mamman en kväll. Det fungerade! Lille Mirakel var lite vilsen första dagarna men lärde sig snabbt att ta för sig, det har varit så häftigt att iaktta vad som händer i den lilla gruppen.

Mamman och alla kycklingarna var de första i familjen som flyttade till Rosenlund på Kulla Skattegård. Det kändes tryggare att ha dem med oss här eftersom vi var här och jobbade hela dagarna de sista veckorna före flytten. Vi har målat väggar och tak, slipat golv och fräschat upp huset som vi flyttat in i. Parallellt med inomhusjobben har vi också byggt hönshuset som är halvklart men beboeligt, jobbat på hönsgården som inte är klar ännu, byggt 7 kaninburar som också är halvfärdiga men beboeliga, jobbat med staketet som ska bli ca 70 meter långt (kapat, "formsågat", grundmålat ändträet 3 ggr, kvar är målningen och monteringen), grävt och gjutit för att kunna sätta upp staketet, byggt ett plåttak och ett plank samt restaurerat uthuset. Sysslolösa har vi inte varit och kommer nog inte heller att bli på hela sommaren.

Nästa gäng som flyttade in var vi själva, kaotiskt med skönt. Efter oss flyttade hönsen. Det blev stressigt värre att få till hönshuset någorlunda men det gick och de bor i sitt lilla bygge som nog snart ska bli klart. Hönsflytten är en lärorik historia... När hönsen gått och lagt sig ska det vara smidigt att "bara plocka dem från nattpinnen" har jag fått berättat för mig. Jodå, så smidigt är det ju... eller inte... Jag klev försiktigt in i hönshuset med en kartong och tog tag i MullFia som satt närmast dörren - hon fick fullständig panik och skrek högt och hela flocken flaxade runt i hönshuset och en flaxade ut för jag hade glömt stänga luckan. Jag satte ner första hönan i lådan och gick därifrån så att de andra skulle få lugna ner sig. Efter en stund gick jag tillbaka utrustad med håv. Det gick bra att fånga in tuppen och de 4 hönor som var i hönshuset. Gullviva däremot var spårlöst försvunnen. Vi for bort till kaninerna och gav dem mat och när vi kom tillbaka satt Gullviva på nattpinnen i hönshuset och det gick bra att få med henne också i kartongen. Så for vi iväg, resan tar knappt en timma och det kändes ok. Barnen sov och hönsen började stöka en del efter några mil. I utkanten av Linköping stannade jag för att tanka, trött, stressad och förmodligen tanklös hällde jag i 29 liter bensin i dieselbilen. Trött och förtvivlad försökte jag få tag på Ola vars telefon var urladdad - tur att vi har grannar numera som kan springa och knacka på. Ola lovade att komma och bogsera hem mig. Jag väntade och hönsen stökade. Jag kände då på hönornas kartong som var jättevarm! De stackars hönsen höll på att dö av värmeslag. Fy så hemskt det kändes! Jag öppnade kartongen och bilfönstren och där flåsflämtade de stackarna och såg ganska medtagna ut. Hur hade jag kunnat glömma att höns är känsliga för överhettning? De repade sig tack och lov ganska snabbt med avkylningen. Jag kan väl säga att det var en och annan förvånad och nyfiken blick från andra besökare på macken när jag satt där med en höna i famnen och fler i kartongen. Det kändes skönt att komma hem den kvällen och släppa in hönsen i hönshuset. Nästa morgon släppte jag ut dem i den provisoriska kompostgallerhönsgården. Inhägnaden fungerade nog en hel timma innan Nyfiken tagit sig ut och ville upptäcka omgivningarna. Jag släppte ut dem fritt i trädgården och det har de varit nöjda med sedan dess. De är fantastiskt duktiga på att gå och lägga sig skapligt tidigt om kvällarna så det är inget problem att de går fritt ute om dagarna.

Nu har det gått en vecka sedan hönsen flyttade hit och allt fungerar bra förutom tuppen som fortfarande har rangordningsproblem i förhållande till familjen. Tuppen har vi dock fått lov att byta mot en snällare så snart vi hinner fara iväg ner till Småland och göra det. Det ska bli mycket skönt att komma ifrån vakandet över barnen när vi är ute och jag ser fram emot att få en snäll tupp. Livet tillsammans med hönsen är så mysigt och känslan när vi går och hämtar äggen är så härlig. Kycklinggänget förgyller ju förstås också vardagen, det är så roligt att se hur de är och vad de gör tillsammans med Mamman i sin bur och det är fascinerande att se hur fort de växer och utvecklas.

5 jul 2013