Davidssons

Davidssons & Uppforskat - ett naturligare vardagsliv med odling, djur, närproducerat, hemlagat, återbruk, plastminimerat och miljövänligt.

Tisdagsfunderingar om udda, hållbart och behov.

Tisdagsfunderingar (eller egentligen senaste tidens funderingar) omkring riktiga behov och skapade behov. För mig krockar världarna, jag vill leva lågkonsumerande och inte köpa en massa prylar bara för att de kittlar något i mig. Jag kan välja att avstå det där som lockar för att jag bestämt mig för att jag vill leva enkelt och lite mer miljövänligt, lite mer hållbart och klimatsmart. Men barnen... de utsätts så enormt av konsumtionsnormen som finns runtomkring i reklam, i butiker och hos kompisar. Hur udda kan jag välja att vi ska leva? Jag är ju övertygad om att mina val är rätt, att vi alla borde tänka ett steg till innan vi konsumerar kläder, resor, upplevelser, inredning osv. Men hur ska barnen orka stå emot, orka vara de där som inte får allt som kompisarna får? Kommer vår minimerade, naturnära livsstil att "slå tillbaka" när barnen blir äldre och i så fall hur?

För några veckor sedan fick Rebecca frågan av en vän om hon ville ärva en fleecetröja. Hon svarade att det ville hon gärna för den var så fin men att hon nog inte fick det för mamma "för mamma vill inte att vi har fleece". Min vän berättade händelsen för mig, det är jag glad för eftersom jag då kunde prata med Rebecca om varför jag inte vill att vi använder fleece - för när vi tvättar fleece släpper den inifrån sig mikroplaster som hamnar i vattnet i haven och i vårt grundvatten så att fiskarna äter plast och vi t.o.m dricker plast. När jag hade förklarat sade Rebecca att hon är glad att de inte får använda fleece men att det är tråkigt för det finns så fina kläder i fleece. Ett par dagar senare bad Gustaf om att få Pokémonkort. Jag kände hur "jag vill inte konsumera mera" bubblade upp i mig. Han argumenterade med att det är så roligt att spela med Pokémonkorten. Jag förklarade att jag inte vill att vi köper en massa saker för det blir dyrt och det belastar miljön enormt. Sedan berättade jag att om alla skulle leva som vi gör i Sverige skulle vi behöva mer än fyra jordklot MEN vi har bara ett och det ska räcka till alla och då måste vi ändra på vårt sätt att leva annars kommer människor att behöva dö för att resurserna räcker inte. Gustaf accepterade förklaringen och när vi kom hem började han göra egna Pokémonkort - helt underbart tycker jag, kreativt och problemlösande.

 

Trots min envisa strävan och mina medvetna val funderar jag på hur länge barnen orkar vara udda, de där som aldrig har det som alla andra har, som inte flyger på semestern och som inte ens har tv hemma... Om några veckor fyller Gustaf år och jag känner hur lätt det är att tänka konsumtion. Det är ju så många saker han skulle bli så glad över och som jag vet att han skulle använda/leka med hur mycket som helst. Lego till exempel, tänk att få ge honom ett sådant där jättepaket med lego, tänk vilken lycka för honom som älskar lego... Samtidigt vet jag att ett hälften så stort legopaket skulle göra honom lika glad och han skulle bygga i timmar med sitt nya lego. Ändå snurrar tankarna att jag kanske kan "ta oss råd" och köpa det stora. Varför? Kanske för att jag vill att han stolt ska kunna berätta för kompisarna, kanske för att han ska få vara lite mer som alla andra, kanske för att jag sitter fast i föreställningar om hur det "ska" vara... På ett plan stör det mig att jag ens funderar på det här och på ett annat plan tänker jag att barnen kan inte betala priset för mitt miljönörderi MEN när en väl har börjat går det inte riktigt att backa - det är ju för deras framtids skull som jag väljer en annan väg än den som är (konsumtions)normen i vårt samhälle.

Hur tänker du? Jag vill ta del av hur du som läser det här tänker, jag bollar och provtycker gärna (i kommentarer, via mail eller på telefon). Ibland känner jag mig väldigt udda i mitt helhetshållbarhetstänk som innefattar både hur vi lever och konsumerar och vad vi äter.

 

Nu ett par bilder från vår hemmavardag, det jag med glädje och kärlek vill ge mina barn.

Vi kan kalla den "Rebecca och kampen mot rotsellerin".

 

"Får jag hjälpa till?"

 

Och så några bilder från köksträdgården bara för att det är så fantastiskt att se hur det växer.

26 sep 2017