Davidssons

Davidssons & Uppforskat - ett naturligare vardagsliv med odling, djur, närproducerat, hemlagat, återbruk, plastminimerat och miljövänligt.

Undrande.

I september hade vi 13 befruktade ägg i kläckaren och endast 4 kläcktes fastän det var liv i alla 13 äggen dagarna före beräknat kläck. Jag hade lånat en enkel kläckare där jag själv skulle hålla koll på temperatur och fuktighet. Kompisen som jag lånade kläckaren av tyckte att den fungerade bra även om hon tyckte att det varit svårt de första gångerna. Jag upplevde att det var väldigt svårt att hålla jämn temperatur och tillräckligt hög fuktighet, ibland var det uppåt 39 grader varmt och vid andra tillfällen var det bara drygt 30 grader. Jag blev tipsad om att spraya äggen med vatten de sista dagarna för att det inte skulle vara för torr luft i kläckaren. Jag kanske sprayade så mycket att de små pippipluttisarna druknade i äggen? På beräknad kläckningsdag pickade det och pep i några ägg. Långsamt och mödosamt kämpade sig tre kycklingar ut. Dagen efter hade vi ytterligare ett hålslag men den kycklingen verkade inte orka riktigt. Jag funderade en hel del på om det berodde på fuktigheten i kläckaren, att det blivit fel så att det var svårt att ta sig ut så jag gjorde "mot alla regler" och hjälpte den lite på traven och så småningom var vår lilla nästan gula kyckling ute (den första gula vi någonsin fått). Eftersom det fortfarande var liv i några av äggen lät jag kläckaren vara igång men allteftersom dagarna gick blev det färre och färre ägg där jag tydligt kunde se liv när jag lyste dem och så småningom bestämde jag att det var dags att ge upp, vi fick 4 kycklingar av 13 möjliga.

De 4 små bodde de första veckorna i köket och senare i vår hall. Det har gått 13 veckor sedan kycklingarna kläcktes. Efter 8-10 veckor började jag allvarligt fundera på om de verkligen växte som de skulle och började väga dem. Jag konstaterade att de gick upp i vikt även om det skedde långsamt. En av de 4 växte dock snabbare än de andra och det är den som lever idag...

Förra lördagen låg en av kycklingarna död i buren på morgonen och en annan var fullständigt orkeslös. Jag av livade den orkeslösa kycklingen. De två andra var pigga och alerta, störst och minst hade vi kvar. Oron har gnagt hela veckan, varför dog de och vad har vi att vänta oss med de två som är kvar? Igår morse, en vecka efter att de två första blivit dåliga) var minstingen riktigt hängig. Ola avlivade den igår på dagen. Nu har vi en ensam stackare kvar som dock verkar pigg. Jag tror inte att en ensam kyckling har de så bra så jag ska försöka flytta ut hen till hönshuset och sakta vänja den att vara med de andra hönsen.

 

Varför blev det såhär? *undrande*

Det är många tankar som snurrar i huvudet och det är svårt att veta, det blir mest spekulationer. Jag gissar att den höga dödligheten i kläckaren och efteråt hänger samman med värme- och fuktighetsproblemen i kläckaren. Jag tror att de fått den mat och de näringsämnen de behöver så kosten är nog inte orsaken. Vi hjälpte också en kyckling ut ur ägget - precis så man inte ska göra eftersom det troligen finns naturliga anledningar till att de kycklingar som inte orkar ta sig ut ur ägget inte är livskraftiga nog. Jag är ganska övertygad om att de inte är smittade av något eftersom de inte varit i kontakt med andra fjäderfän (de är kläckta i köket och har bott inne sedan dess).

Jag får dock lite dåligt samvete över att "ha lekt med liv"; 9 kycklingar dog i äggen, de flesta efter dag 18. De 4 små har inte växt ordentligt och jag undrar om de farit illa. Jag vill ha en så sund och skonsam djurhållning som möjligt och tycker att jag brustit i ansvar, kanske allra mest för min egen nyfikenhets skull. Jag ville så gärna pröva att kläcka i kläckare eftersom vi "bara" hade en höna som ville ruva fram kycklingar plus att jag slaktade tuppen p.g.a. att han attackerade barnen. Min tanke var att trots ilskenheten försöka bevara av de ovanliga gener som tuppen hade. Jag tänkte också att med ett stort urval kan jag direkt sålla bort de individer som uppvisade ett oönskat beteende.

 

Om jag någon gång igen ska försöka mig på att kläcka fram kycklingar med hjälp av kläckare så vill jag pröva med en helautomatisk maskin. Detta för att minska risken för "utvecklingsstörningar" och i så fall kläcka fram livskraftiga individer som får möjlighet att må bra och växa som de ska.

Lite stukad känner jag mig just nu men det är väl bara att ta nya tag till våren och verkligen hoppas på att vi nästa år kommer att ha fler än en ruvhöna.

15 dec 2013